Lera, händer och ett stilla sinne
I samtal med Stilla Sinnet
Ann-Charlotte Frick formar föremål som bär naturens minne – ett i taget, aldrig två likadana. Sommardagen är varm och ljuset faller mjukt när vi träffar Ann-Charlotte Frick, keramikern bakom Stilla Sinnet i Göteborg. Som självlärd keramiker började hon arbeta mer med lera under pandemin, då skapandet fick en allt större plats i hennes liv.
På bordet framför oss vilar ett fat i stengodslera, organiskt, lite asymmetriskt med en glasyr som skiftar från djupblå till nästan svart i kanterna. Det ser ut som ett utsnitt av havet, det är inte en slump.
Handbyggda konst och bruksföremål
Ann-Charlotte skapar handbyggda konst och bruksföremål i stengodslera. Formerna är skulpturala och organiska och går att känna igen på sitt uttryck. Det är en beskrivning hon skrivit om sig själv, och den är träffande i sin direkthet.
Inget av Ann-Charlottes föremål är neutralt. Varje kanna, varje fat, varje skulptur bär på ett beslut, ett val av form som kommit ur händerna med inspiration från naturen. Inspirationen kommer från naturens former, ytor, färger och rörelser, från barkens struktur och havets vågor till bubblorna i en stilla bäck eller snäckor och havstulpaner längs strandkanten. En vas vars sidor buktar som en mogen frukt. En cylinder med karvade linjer som påminner om ett träds årsringar. En snäcka i keramik som är precis lika krum och precis lika riktig som dess förlaga längs strandkanten. Det är den typen av konstnärskap som inte går att producera i serie. Det förutsätter närvaro och det förutsätter ett stilla sinne.
Ann-Charlotte berättar att namnet stilla sinnet växte fram ur hennes eget sätt att skapa. Hon har lätt att dra upp tempot och idéerna kommer ofta samtidigt. Arbetet med leran kräver närvaro och tid. När händerna arbetar får tankarna landa, och det är ofta då nya former och idéer växer fram. Det är också den känslan hon vill att keramiken ska förmedla.
Tre tekniker, oändliga möjligheter
De tekniker Ann-Charlotte mestadels nyttjar är kavling, ringling och tumning, ibland kombinerade, alltid handbyggda. Hon karvar gärna ut mönster på föremålen för att få en yta med struktur. Kavling innebär att leran rullas ut till en jämn platta med kavel, ur vilken former sedan skärs och byggs upp. Ringling är den gamla tekniken att bygga en form med långa ormar av lera, lagrade på varandra och sammanfogade med fingrarna. Tumning är det allra mest ursprungliga, att med tummen pressa in ett hål i en lerklump och sedan forma väggar som är exakt lika tjocka som händerna känner att de borde vara.
Ingen av dessa tekniker är snabb. Ingen av dem tillåter exakthet i industriell mening och det är precis poängen. Att bygga för hand ger Ann-Charlotte en frihet som präglar hela hennes formspråk. Handens avtryck får leva kvar i leran och formerna växer fram organiskt under arbetets gång. Samma uttryck återkommer från verk till verk, men med små variationer i form, yta, glasyr och struktur. Det skapar ett sammanhållet formspråk där inget föremål är det andra likt.
I sitt skapande använder Ann-Charlotte till största delen stengodslera i olika färger och med olika mängd chamotte, bränd, mald som tillsätts för att öka styrka och eldfasthet, och som i olika kornstorlekar ger föremålens ytor sin karakteristiska textur. Det är ett medvetet val då stengodslera är tätare och hårdare än vanlig lera och bränns vid väsentligt högre temperaturer, processen är tidskrävande. Det är ett hantverk som kräver tålamod av ett slag som inte kan påskyndas. Leran torkar i sin egen takt och ugnen arbetar i sin.
Glasyren som skapar djup
Ytbehandlingen är inte ett sista steg i en linjär process utan det är ett konstnärligt val lika genomtänkt som formen. Ann-Charlotte använder glasyr, en glansig eller matt glasliknande ytbeläggning vilket ger hennes föremål det där djupet som är svårt att sätta ord på men omedelbart kännbart, hur en glasyr kan tyckas ha rörelser i sig, hur ljuset bryts olika mot en matt kontra en blank yta, hur ett enkelt fat kan bära på flera nyanser beroende på betraktningsvinkeln.
Från Galleri Joseph i Paris till ett kök i Göteborg
Ann-Charlotte var en av deltagarna på utställningen 1000vases i Paris, på Galleri Joseph i Le Marais. Det är en av de mer prestigefyllda keramikutställningarna i Europa, ett format där tillverkare från hela världen visar vaser i en samlad, kuratorisk miljö som lyfter fram mångfalden i det handgjorda. Att vara utvald är ett erkännande. Men det är utanför de stora sammanhangen som Ann-Charlottes föremål hittar sina verkliga hem. Återkommande kunder som köper hennes föremål. Den som köpte ett fat, sedan ett till, sedan fyra till. Den som bygger en samling, ett föremål i taget. Det är den typen av lojalitet som bara uppstår när något verkligen betyder något i ett hem, när ett föremål inte är dekor utan sällskap.
Det stilla sinnets filosofi
Stilla Sinnet är inte bara ett namn på ett företag. Det är en hållning, drivkraften är att skapa och se nya former växa fram. En stor inspirationskälla är också samtalen med familj, vänner och andra människor hon möter.
Det är en konstnärsfilosofi som är ovanlig i sin öppenhet, att andra människors berättelser och tankar får forma det som sedan tar form i leran. Att föremålen är bärare av något större än den egna estetiken. Att ett stilla sinne inte är ett slutet sinne, utan ett lyssnande sådant. Det märks i föremålen. De ber inte om uppmärksamhet utan de belönar den som tar sig tid att ge den.