Märta Petrini målar det vi längtar
efter att känna, och skriver det som
ger själen näring
I samtal med Art by Märta Petrini – Reportage
Det finns konst som fångar blicken, och det finns konst som stannar kvar långt efter att man lämnat rummet. När vi möter konstnären och författaren Märta Petrini blir det tydligt att hennes skapande inte endast drivs av viljan att dekorera ett hem, utan av en önskan att sprida ljus och harmoni. Med akvarellens mjuka uttryck och poesins eftertänksamma språk väver hon samman skönhet, hopp och närvaro till ett konstnärskap där varje verk bär på en inbjudan att stanna upp och se världen med nya ögon.
Färg som inger hopp
Ateljén är fylld av ett lugn som är svårt att beskriva men lätt att känna. Ljuset vandrar över pappret, pigmenten flyter samman och de mjuka övergångarna som kännetecknar akvarellen får växa fram i sin egen takt. Märta arbetar fokuserat med mycket vatten i penseln och med lätt hand - det är nästan som trolleri.Under samtalet återkommer hon flera gånger till samma tanke.
– Jag vill skapa konst som tänder ljuset inom oss. Något som hjälper oss att öppna upp, komma i kontakt med oss själva och som ger oss hopp.
Varje målning bär en lågmäld intensitet där naturens former, ljuset och färgerna får samspela med betraktarens egna erfarenheter. Motiven söker inte uppmärksamhet genom dramatik. De öppnar i stället ett stilla rum där tankarna får landa.
Konst och litteratur som möts i samma andetag
Märta är inte enbart konstnär, hon är också författare. För henne är orden och bilderna två delar av samma berättelse. Det märks inte minst i hennes bok Vattna jorden med kärlek, där akvareller och poesi möts i en gemensam resa mot ljuset. Dikterna och målningarna speglar varandra och bär samma önskan, att skapa ett utrymme där kärlek, hopp och mänsklig närvaro får större plats.
– Jag tror vi behöver mer berättelser som fyller oss med kraft och kärlek.
Konst och litteratur kan vara precis detta - en daglig källa till själslig näring. Det är ett förhållningssätt som ger hennes verk en djupare meningsfullhet.
Ljuset i akvarellen kommer inifrån
När många konstnärliga uttryck söker det spektakulära väljer Märta ett av de mest lågmälda materialen. Akvarellen. Den lämnar små möjligheter att korrigera. Varje penseldrag kräver närvaro, varje färgton måste få utvecklas i dialog med vattnet och pappret. Men det som fascinerar henne mest är att ljuset kommer inifrån. Det går aldrig att addera ljus till en akvarellmålning med externa material utan ljuset kommer från papperet.
Det är precis som med oss människor, vår energi och vårt ljus finns inom oss från början. Vi behöver bara skapa våra liv så att ljuset får ta plats och görs synligt. Det är också därför hennes verk bär på en skimrande mjukhet som känns organiskt framvuxen snarare än planerad.
Skapandet blir en mötesplats
Utöver sitt eget konstnärskap öppnar Märta regelbundet dörrarna till sin ateljé för målarträffar där människor får upptäcka akvarellens möjligheter tillsammans. Det handlar inte enbart om teknik. Lika mycket handlar det om att återupptäcka skaparglädjen och ge plats åt kreativiteten i en vardag som ofta rör sig i högt tempo. Alla bär på ett kreativt uttryck. Ibland behöver man bara någon som visar vägen tillbaka till det.
Den tanken präglar också hennes sätt att möta människor. Prestigelösheten, nyfikenheten och övertygelsen om att skapande inte handlar om prestation utan om närvaro.
Konst som fortsätter att leva
När vi lämnar Märtas värld är det inte en enskild målning som stannar kvar i minnet. Det är känslan. Känslan av att konsten kan vara mer än ett smycke på en vägg. Att den kan bli en källa till hoppfullhet och harmoni i vardagen. En påminnelse om ljuset när dagarna känns mörkare. Ett rum för eftertanke när tempot blir för högt. Ett bevis på att de mest bestående avtrycken ofta skapas genom varsamhet snarare än stora gester.
Märtas konstnärskap rör sig mellan bild och ord, mellan färg och poesi, men framför allt mellan människor. Där, i mötet mellan skaparen och betraktaren, uppstår något som inte låter sig mätas i teknik eller trender. Det är en stillsam kraft som fortsätter att lysa långt efter att blicken lämnat målningen, och som påminner om att hopp ibland börjar med något så enkelt som en pensel, ett papper och modet att se ljuset även där skuggorna finns.