Från examensbevis till stämjärn
I samtal med Jessika Fixar – Reportage
Vägen till ett liv i hantverk var för Jessika Strömblad långt ifrån självklar. Sommaren 2022 tog hon examen med en kandidatexamen inom HR, redo att kliva in i rollen som personalvetare. Utbildningen hade pågått i tre år, varav två och ett halvt på distans efter att pandemin slagit till våren 2020. Studierna var avklarade, framtiden låg utstakad och planen var tydlig. Men någonstans längs vägen infann sig en känsla av att något saknades.
– Jag behövde göra någonting roligt. Någonting som blåste liv i mig igen, berättar Jessika.
Ett avbrott som förändrade riktningen
Det som följde var inte ett avståndstagande från utbildningen, utan ett avbrott. Ett år på folkhögskolan i Vadstena, på Hantverkslinjen Trä och Smide, valt mer av lust än strategi, blev ett andrum. Där fick hon pröva på olika delar av hantverket, från träarbete till smide och möta materialens möjligheter på nära håll.
Folkhögskoleåret blev en inkörsport. Det var under de två efterföljande åren som lärling hos möbelrestaureraren och träbildhuggaren Elin Juberg i Vadstena som yrkesvalet tog form på riktigt. I hennes verkstad fick Jessika fördjupa sig i möbelrestaureringens hantverk, tekniker och ansvar. Lärlingstiden kom att bli avgörande. Där utbildade hon sig till möbelrestaurerare i praktiken genom det dagliga arbetet, precisionen och respekten för materialet.
– Jag hade inte varit där jag är i dag utan min lärlingstid och Elin, säger Jessika.
Det som först var tänkt som ett avbrott kom att förändra riktningen helt. Intresset för hantverk fördjupades till en passion för möbelrestaurering, för materialkunskap och för det långsamma, metodiska arbete som krävs när något ska bevaras snarare än ersättas. Beslutet att byta bana var inte enkelt. Det innebar att lämna en trygg akademisk väg för ett yrke där varje uppdrag bär sitt eget ansvar.
– Jag har inte ångrat mig en sekund.
När akademin blev ett verktyg
I efterhand framstår steget inte som ett brott, utan som en förflyttning. HR-utbildningen har inte lagts åt sidan, utan fått en ny funktion. I företaget Jessika Fixar, som Jessika Strömblad driver, märks en tydlig struktur, hög professionalitet och ett genomtänkt arbetssätt både i kontakten med kunder och i utförandet av varje projekt.
Kunskaperna från universitetet har blivit ett verktyg för att bygga ett hållbart företag, där kvalitet genomsyrar allt från planering till färdigt resultat. Det är ett hantverk som vilar på både erfarenhet och systematik, där ingenting lämnas åt slumpen.
Gesällbrev, tradition och ansvar
Med gesällbrev som möbelrestauratör står Jessika stadigt i sitt yrke. Det är en garanti för gedigen kunskap och yrkesskicklighet, men också ett löfte om respekt för varje möbels ursprung. Alla restaureringar utförs med traditionella metoder och material, noggrant valda för att säkerställa både hållbarhet och autenticitet.
Här finns inget intresse av snabba lösningar eller synliga genvägar. I stället ligger fokus på att förlänga möblers livslängd. Varje projekt är unikt, eftersom varje möbel bär sin egen historia.
Att bevara det som redan finns
Det kan handla om ett bord som gått i arv, en stol som funnits i ett hem i decennier eller ett skåp vars yta vittnar om lång användning. För Jessika är dessa spår inte problem som ska suddas ut, utan värden som ska förstås och bevaras.
– Varje detalj bevaras för att hedra dess historia och minnen, säger hon.
Arbetet kräver ständiga avvägningar. Vad behöver åtgärdas för att möbeln ska fungera och hålla, och vad ska lämnas orört för att inte beröva den dess karaktär? Resultatet är restaureringar som inte gör väsen av sig, där ingreppen är så diskreta att de knappt går att upptäcka.
– När jag har gjort färdigt mitt jobb med en möbel ska det inte synas att möbeln varit trasig från
första början.
Ett stillsamt motstånd
Jessika Fixar verkar i en tid där mycket byts ut långt innan det är utslitet. Mot den bakgrunden framstår hennes arbete som ett stillsamt motstånd mot snabba trender. Här är tid, kunskap och omsorg de viktigaste resurserna.
Det handlar inte om nostalgi, utan om ansvar. Om att se värdet i det som redan finns och ta sig an uppgiften att bevara det på rätt sätt. När en möbel lämnar Jessikas händer är den redo att användas igen, inte som ett trendobjekt, utan som en del av ett hem och ett liv som fortsätter.